FRI FRAKT ÖVER 499 KR*
PRISGARANTI
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Designporträtt
Blickar framåt
Det är lika enkelt som fantastiskt. Raka, hårda träbitar kokas mjuka och böjs för hand till eleganta möbler. Välkommen till Gemla, Sveriges äldsta möbelfabrik och landets enda tillverkare av böjträmöbler. Det ryker när ångkokt askträ tvingas in i aluminiumformar som liknar motordelar eller märklig sportutrustning. Fredrik Widing spänner träbiten in i formen, som om det vore en nykapad slana, medan Linus Åberg håller i och låser fast den i stadig metall. Träfibrerna förblir obrutna, det ger överlägsen styrka med ett minimum av material, det är vitsen med böjträmöbler. Träet torkas i två dagar, sedan är delarna redo att förvandlas till möbler: fräsas, borras, slipas, monteras, målas och säljas över världen. ”Tekniken är exakt likadan som för 100 år sedan”, säger Göran Widing, delägare i Gemla och pappa till Fredrik. Den egna fabriken ligger i småländska Diö, ett litet samhälle som präglas av de långa susningarna från tågen på stambanan och sin möbelfabrik. ”Jemla”, säger de som bor här. Änder kvackar i kraftverksdammen vid den gamla fabriken, en väldig funkislänga med bokstäver på taket. Byggnaden är såld och ordet Gemla nedtaget. Det betryggande ljudet av fläktar kommer i stället från den moderna fabriken strax intill. ”Vi köper plank ock skickar ut stolar”, säger Göran, en småländsk underdrift av Gemlas högklassiga processer.
Överallt ligger ryggar och sitsar till möbler, mest till Vilda-stolen, en tidlös wienerstol som fått modern touch och personlighet av Jonas Bohlin, men också äldre kändisar som Opera, Cattelin och fåtöljen Solfjädern, ritad 1948 av Sanna Rosén. Ett exemplar finns på MoMA i New York. Vi kikar ner i lådor med sorterade extraförbindningar, små träböjar som stabiliserar benen mot sitsen i Vilda-stolen. Varje bit är ångkokt och böjd, basad på snickerispråk, och fräst till exakt rätt form. Som benbitar i kroppen håller de fyra småbitarna stolen stabil. Det är imponerande hantverk, design från ett annat sekel, ändå hållbar för framtiden. I en sal hänger formförrådet, som träkläder på hängare, det är fabrikens analoga minne av sina modeller, vissa är 50–60 år gamla. Det är gåtfullt vackert. ”Gemlas hörnstenar är miljö vänligheten, samarbete med de absolut bästa formgivarna i vår tid och hantverketsmöjligheter”, säger Benny Hermansson, som sedan två år äger två tredjedelar av Gemla och så småningom ska ta över hela företaget. Med en bakgrund inom hotellvärlden och 20 år av utlandsjobb för IKEA var det dags att göra något annat i livet.
Varför inte köpa en anrik möbelfabrik? Det låter riskabelt, men spännande. ”Att äga en fabrik bygger på stor passion. Jag är i grunden intresserad av människors beteenden, hur de möts och umgås. ”Benny har så klart varit förtjust i stolar i alla år.” Stolen är den mänskliga urmöbeln. Den ser enkel ut, men är svår att få snygg och hållbar.”
Nu ska Gemla ta nästa steg i sin vindlande historia, och sikta på privatmarknaden. ”Vi märker ett större och större allmänintresse för våra möbler. De ställs inte längre bara på hotell, krogar och i offentlig miljö”, berättar Benny Hermansson. En handfull ur-Gemla-modeller har tagits fram med nya mörka lacker, ”tjära och kol”, ett utförande som gör stolarna till grafiskt svängiga tecken för Gemlas DNA. ”Vi ska ta fram spännande nya produkter där vi skriver nutidshistoria. Vi kan inte köra framåt genom att kolla i backspegeln”. Gemla har redan etablerade kontakter med Mats Theselius, Lisa Hilland, Charlotte von der Lancken (ex-Front) och Jonas Bohlin. ”Det gäller att hitta formgivare som förstår Gemlas formspråk och själ.” De samtida verkar i en stolt tradition av legendariska formgivare och arkitekter som alla har arbetat med Gemlas böjträ: Carl Bergsten, Gunnar Asplund, Uno Åhrén, Sigurd Lewerentz, Carl Malmsten, Axel Kandell, Yngve Ekström, Åke Axelsson.
Böjträmöblerna blommade ut i 1800-talets snabbväxande storstäder. Dess invånare ville mötas och de behövde sitta ner. Kafékulturen utvecklades snabbt och det var österrikaren Michael Thonet som möblerade dessa nya mänskliga frizoner. Hans böjträstolar flödade från mitten av seklet ut i miljontal över Europa och världen, redan då sålda i platta paket. Själva tekniken att värma och böja trä fanns redan i det antika Grekland för 2 500 år sedan, men Thonet anpassade den för masstillverkning, först i sin egen fabrik i Wien. Gemla startade 1861 som svenska leksaksmagasinet i Stockholm. Snart flyttade tillverkningen till småländska orten Gemla och sedan vidare hit till Diö i bokskogarna vid sjön Möckeln, nära järnvägen. Här fanns allt: råvaror, vattenkraft och transporter. I leksakstillverkningan hade fabriken stött på böjträteknik och ryktet om de säljande wienerstolarna i Europa hade också nått till Sverige. Det gjordes möbler, men tekniken var svårbemästrad. Lösningen var att ta hit specialister. Ett Gemla-ombud lockade några familjer från böjträindustrin i Böhmen att testa lyckan i Smålandsskogarna och med deras hjälp drog Gemlas framgångssaga igång på allvar i det tidiga 1900-talet. Som mest arbetade 200 människor på Gemla, i dag är man tio. Släktbanden till Europa finns kvar i företaget. Linus Åman är ättling till familjen Eichler, en av de första som kom till Diö. ”Farmors farmor flyttade hit från Österrike”, säger Linus, som började på Gemla för elva år sen, direkt efter skolan.
Göran Widing har bott i Diö i tjugo år och fyra av hans pappas bröder jobbade här. En anfader var med redan i flytten från Stockholm. Företaget har fått starta om flera gånger, dels på grund av eldsvådor, dels konkurser. Vid den senaste 2005, kunde Göran inte bara se på när Gemla hotades med utplåning. ”Jag tänker kanske för mycket med det här”, säger han och visar mot hjärtat. Han och en kompanjon köpte konkursboet. Även om människorna hade fått gå fanns maskinerna kvar. Köpet skedde i sista stund eftersom de tusentalet metallformar som är Gemlas hjärta, skulle säljas till skrot. ”Hade det blivit så hade det varit omöjligt att starta om. Att bygga nya formar hade kostat miljoner.” Planen var först att dra igång ett hyvleri, men telefonerna började ringa, det frågades efter Gemlas möbler och om tillverkning. ”Vi återanställde först en gubbe... sen en till...” och så var Gemla i gång igen. Jonas Bohlin har odlat en gammal kärlek till böjträmöbler och när Vilda-stolen togs i produktion 2011 blev hans namn ett dragplåster för Gemla. Här i Diö en vanlig dag tickar tillverkningen vidare. Mitt på golvet står en vagn med ett gäng Vilda-stolar och två Front-ritade svarta Collage-karmstolar, redo att sändas till Miami. Så sprids Gemlas stil och attityd. Nu är det dags att ta ett kliv in i svenska vardagsrum.
Ur c/o Svenssons våren 2017