FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Designporträtt
I glasrikets hjärta
The Glass Factory är ett renodlat glasmuseum, specialiserat på konsthantverk och design. Men det är en levande verksamhet snarare än ett arkiv. Utställningar och workshops varvas med glasblåsningsshower och här skapas intressanta samarbeten kors och tvärs över samhällets alla delar. Skolor, näringsliv, föreningar, län. Spindeln i nätet är sedan i höstas museichefen Ulf Ogenbrant, som valde att lämna IT-branschen när en dörr öppnades till glasriket.
- Jag läste konstvetenskap på universitet och har länge längtat efter att arbeta med något inom konst och kultur. Vid det här laget har jag bott i Småland i 20 år, men jag kommer egentligen från Göteborg. Visserligen besökte jag Glasriket som barn med mamma och pappa, men jag har inte haft med mig någon självklar relation till glaskonsten från min uppväxt. På västkusten finns inga traditioner inom glas på det sättet som det gör här, där var och varannan familj har en glassamling i vardagsrummet, säger Ulf Ogenbrant med ett skratt.
När The Glass Factory skapades för ganska precis tio år sedan fick konceptet liksom vila på en skör, men kraftfull grund. Emmaboda kommun hade två år tidigare köpt in Skandinaviens största samling av konstglas. 50 000 föremål, skapade av omkring 50 konstnärer från 1700-talet fram till i dag, till ett värde av 10 miljoner kronor. Föremålen kommer från tre glasbruk - Boda där museet ligger i dag, Kosta som fortfarande är i bruk och så Åfors som lades ner 2013. Tre glasbruk och 50 000 föremål är lika med ett museum.
Att få digitalisera den gigantiska samlingen och göra den tillgänglig för forskare, utställningar och allmänheten har stått högst upp på museets önskelista sedan det slog upp portarna, och nu ska det äntligen bli verklighet. Passande, i en tid när digitala verktyg har blivit viktigare än någonsin.
- Vi ska faktiskt precis hålla vår första digitala workshop på museet! Just nu måste vi ju lösa nästan allt på det sättet, men jag hoppas faktiskt att vi kan fortsätta att bli alltmer digitala även när pandemin är över. Eftersom vi inte befinner oss i en större stad utan ligger ”utslängda” på landet kan vi verkligen dra nytta av den här nya digitala verkligheten. Det är roligt att kunna streama direkt från hyttan, säger Ulf Ogenbrant.
Glasriket, med ett ben i den digitala framtiden och ett i denhistoriska myllan, växte fram under 1700- och 1800-talet. Inte av någon slump, utan genom medvetna politiska satsningar av två driftiga landshövdingar i Kronobergs respektive Kalmar län. Herrarna Koskull och Staël von Holstein såg möjligheten att bygga en ny, blomstrande industri i den rika småländska skogen. Här fanns ju ved nog att kunna hålla i gång ugnarna dygnet runt, något som inte var självklart på andra ställen. Och så startades det första glasbruket. Det fick namnet Kosta - som en ordlek med grundarnas efternamn.
Landshövdingarnas plan lyckades som bekant, en glasindustri tog verkligen fart i området runt länsgränsen. Och när konkurrensen började hårdna i slutet av 1800-talet - då hela 77 nya glasbruk etablerades i Sverige, varav mer än hälften i Småland - äntrade konstnärerna scenen. Glasbruken började göra mer än de praktiska bruksföremål de hittills hade gjort och det svenska konstglaset fick uppmärksamhet även internationellt, inte minst genom världsutställningen i Paris 1925.
Sedan dess har glansdagar varvats med mörka moln, men Glasriket har överlevt ända in i modern tid. I dag finns 13 glasbruk kvar i glasriket, och även om antalet anställda inom glasindustrin minskat de senaste 30 åren så finns dragningskraften i allra högsta grad kvar. Över en miljon människor reser vanligtvis hit varje år för att med egna ögon bevittna det trollbindande hantverket när glaset tar form i de varma hyttorna. I The Glass Factorys egna hytta tillverkas förutom olika besökande konstnärers alster även en museikollektion, och bakom kulisserna filas det på en än så länge hemlig jubileumsutgåva för att uppmärksamma museets första tio år.
Glaskonsten är ett hantverk som inte liknar något annat. Handlaget som krävs för att blåsa, forma och färga glasmassan kräver erfarenhet, och på många sätt har hantverket sett likadant ut genom århundradena. Samtidigt kommer nya generationer glaskonstnärer och sätter sin prägel på svenskt konstglas. Från Ulrika Hydman Valliens slingrande ormar via Åsa Jungnelius enorma läppstift till Hanna Hansdotter - vars skulpturer liknats vid allt från aliengodis och färgsprakande vulkaner till My Little Pony-godis.
Från sin nya position som kulturarvsbevarare tror Ulf Ogenbrant starkt på svenskt glas. Han nämner att såväl Konstfack som andra utbildningar får gott om ansökningar, och att allt fler yngre glaskonstnärer hyr in sig i Bodas ateljéer och lokaler. Det är medvind för konstglas i trendrapporterna och till och med den gamla historiska rivaliteten mellan de småländska glasbruken har ändrat skepnad, nu finns det i stället ett gemensamt intresse av att fortsätta locka människor till de småländska skogarnas glasklara höjdpunkt.
Och Ulf Ogenbrant själv? Ja, han har förstås påbörjat en egen samling av glas.
