FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Designporträtt
Andreas Engsvik - öga för objekt
Det är torsdag, minusgrader och besökarna strömmar mot svängdörrarna till Stockholmsmässan i Älvsjö. Platsen som hela veckan lockat designintresserade in i värmen till Furniture & Light Fair, världens största mässa för skandinavisk möbel och ljusdesign. För Andreas Engesvik börjar en intensiv vecka närma sig sitt slut. Han är här för tjugonde året i rad och en rutinerad besökare vid det här laget. – Första gången jag var här var det små montrar längs ena väggen i mässhallen, det är stor skillnad nu, säger Andreas Engesvik, samtidigt som en mässbesökare börjar inspektera fåtöljen intill.
Den krämvita stoppade fåtöljen heter Barba och är ett av Andreas Engesviks senaste alster. Den är designad för möbelföretaget Fogia och ingår i en serie soffor och fåtöljer med samma namn. Formerna är rundade och estetiken mjuk. Precis som många andra av hans döpta verk bär även detta namn på en historia. Barba är, precis som det låter, inspirerad av den klassiska serien Barbapapa.
– Det finns något otroligt symboliskt med Barbapapa. Hela Barbafamiljen kan ju ändra skepnad. För mig handlar design mycket om just det, att ge material en ny form, säger Andreas Engesvik.
På mässan visas Barba för första gången upp för allmän beskådan.
– Man vet aldrig hur något kommer att tas emot, det är så mycket som spelar in. Det är en av de största frustrationerna i mitt yrke. Att aldrig veta om det man jobbat med i månader, kanske år, kommer tas väl emot eller inte, säger Andreas Engesvik. Men trots en viss portion tvivel har samarbetet mellan Andreas Engesvik och Fogia varit en framgångssaga från start – den prisbelönta soffan Tiki har blivit en samtida klassiker och stolen Bollo Chair är redan en designikon. Den sistnämnda beskriver Engesvik som ett extremt objekt och ett resultat av stor kreativ frihet. Som designer vill han gärna tänja lite på gränserna, se bortom det som gjorts tidigare och försöka att inte påverkas för mycket av andras åsikter.
– Från början hade stolen ett väldigt typiskt minimalistiskt skandinaviskt uttryck, men så började vi addera form och mer material för att göra den bekväm. Jag strävar alltid efter att flytta fram gränserna för hur något kan se ut, säger Andreas Engesvik.
År 2016 utsågs Bollo, ett namn som är inspirerat av Andreas Engesviks favoriträtt pasta bolognese, till Årets möbel av inredningsmagasinet Bo Bedre. Ett pris bland många. Han har tagit emot Red Dot Award, Wallpaper Design Award och prestigefyllda Bruno Mathsson Award för sin design, som han själv beskriver handlar om viljan att förstå ett objekt – och ta kontroll över det. Men lika mycket om en designprocess som måste få ta tid. Oavsett om det handlar om att skapa möbler för Fogia, ljusstakar för Iittala eller en korkkaraff för Muuto.
– För mig är det viktigt att fokusera på kvalitet snarare än volym. Det kan låta som en kliché, men jag vill skapa något som är så pass bra att man väljer att behålla det, säger Andreas Engesvik.
”Det kan låta som en kliché, men jag vill skapa något som är så pass bra att man väljer att behålla det.”
Intresse för saker, eller objekt, har funnits med från början. Som liten kunde han ägna timmar i gamla hus på jakt efter bortglömda ting eller gräva i lådorna på loppisar. Och i lokala kiosken hemma i Bergen fann han sig själv ofta bläddrande i ett av inredningsmagasinen, samtidigt som drömmen om att studera konst och design tog fart. Trots det var planen aldrig att bli designer. Att komma in på konsthögskolan kändes långt bortom räckhåll och siktet ställdes istället in på en framtid som konsthistoriker. Men efter en tid i den akademiska världen skedde något avgörande i Andreas Engesviks karriär, när han sprang in i en gammal bekant som precis hade kommit in på konsthögskolan. Där och då fattade han ett beslut.
– Jag längtade redan efter att gå från teori till praktiskt arbete men det mötet fick vågskålen att väga över. Jag minns att jag tänkte: kan han så kan jag, säger Andreas Engesvik.
Drömmen om att komma in på konsthögskolan gick i uppfyllelse och år 2000, samma år som han fyllde 30, var han färdigutbildad vid National College of Art and Design i Bergen. Trots att Andreas Engesvik vid den tiden var redo så var Norges stillastående designscen det inte. Den internationella arenan lockade. Men inte för att han ville lämna norsk design bakom sig utan för att ta den ut i världen.
– Efter utbildningen drog jag till Milano. Jag hade tänkt åka själv men så träffade jag en person som jag klickade med, så vi åkte till möbelmässan tillsammans det året, säger Andreas Engesvik.
Personen i fråga hette Espen Voll och under tiden som följde startade de den hyllade designstudion Norway Says som för första gången satte norsk design på kartan. I ett internationellt perspektiv såväl som nationellt. Flera av studions verk har blivit designikoner och räknas i dag som samtida klassiker.
Såsom Andreas Engesviks modulbaserade soffa UGO och salt och pepparkvarnarna Plus i bok.
Sedan 2010 driver han sin egen designstudio som främst fokuserar på långsiktiga designsamarbeten med internationella varumärken som Iittala, Muuto, Asplund, FontanaArte och så möbelföretaget Fogia. De senaste åren undervisar och stöttar han dessutom unga designtalanger och 2012 utnämndes Andreas Engesvik till gästprofessor på Handelshögskolan i Stockholm. När han blickar tillbaka på sin karriär konstaterar han att varje år inneburit mer frihet som designer.
– Jag är säkrare nu och vågar vara tydlig. Det är viktigt att äga ett projekt och förstå att man har ett ansvar. Men det är svårt att göra det i början av sin karriär, säger Andreas Engesvik.
Med Barba fortsätter Andreas Engesvik att definiera norsk design och när han får frågan om vad som ligger bakom framgången blir han först tyst i några sekunder, väger orden på tungan och svarar sedan:
– Att jag tänjt på gränserna och vågat övertyga. Bäst har jag lyckats när jag har haft som mest kreativ frihet. Det har genererat högre kvalitet, och det är något de flesta vill ha. Man vill ha ett par skor som är bra, inte fem par som är dåliga, säger Andreas Engesvik.
Ur c/o Svenssons våren 2019